Dessa är mina principer. Och om ni inte gillar dom så har jag andra.
/Groucho Marx
Det är lätt att vara med när det går bra. Det är kul att vara medgångssupporter. Och det är enkelt att vara öppen med sina sympatier när man är ombord på det vinnande tåget. Men hur är det att vara engagerad och entusiastisk när den opinionsmässiga motvinden inte mojnar utan kanske till och med tilltar? Om detta må jag berätta.
Jag har träffat många politiska volontärer på gräsrotsnivå, från alla möjliga partier och intresseorganisationer i olika länder under mina dagar. Och alla säger de ungefär samma sak, eller olika versioner med samma innehåll; att om de inte kämpar på så har den andra sidan redan vunnit. I någon mening har de bara ett val - kämpa eller dö.
Och att även om opinionen inte går deras väg just nu så kommer vinden förr eller senare att vända. För det gör den alltid. Och hoppet är som bekant det sista som överger en - så även hos politiska gräsrötter. Sammanfattningsvis: värderingar och åsikter betyder bara något om man står upp för dem i motvind. Och där har gräsrötter oavsett partifärg min beundran och respekt.
=====
Under min hittillsvarande tid här i Illinois har jag träffat på Demokrater, Republikaner, Oberoende, soffliggare, övriga och sådana som enligt egen uppgift "skiter i politik" eftersom "alla (!) politiker är skurkar, mutkolvar, idioter, egoister och sexuellt avvikande". Nämn en politisk förolämpning och jag har sannolikt hört den.
Att därför se gräsrötter i aktion ute bland dessa vitt skilda människor trots risken för glåpord och uteblivet bifall inger respekt hos mig. Trots humörsprövningar som dåligt skrivna samtalsmanus, stängda och slängda dörrar i ansiktet, onda ögon till öppna förolämpningar och passivt-aggressivt beteende som får en att ångra att man lämnade sängen imorse sker ibland mirakel; det där oväntade mötet som återger en tron på mänskligheten (eller åtminstone tills verkligheten skjuter ner en från molnen igen).
Igår kväll följde jag dörrknackning i ett villaområde utanför Buffalo Grove i Illinois. Efter ett gäng inga svar, inte intresserad och öppen fientlighet inträffade den där helt oväntade, men ändå hett efterlängtade kantbollen som gör hela ens kväll.
Huset var i starkt behov av fasadputsning och när dörren öppnades insågs snabbt att samma behov även gällde mannen som öppnade. Han var en äldre herre med hål i kläderna, yrvaken frisyr och en dialekt som tveklöst avslöjade hans indiska rötter. Hans initiala min var långt från inbjudande eller välkomnande och han blängde misstänksamt mot oss.
Vi tog ett djupt kollektivt andetag och körde vår standardpitch, lite snabbare än vanligt för vi ville bara bort och gå vidare. Appen hade ju uppenbarligen fel om den boendes politiska preferenser. Men när vi nämnde de höjda fastighetsskatterna i valkretsen hände något oväntat.
Mannen visade sig vara både engagerad och kunnig i frågan och det framkom snabbt att han både avskydde skatter och särskilt dem som stödjer dylika Djävulens påfund. När han såg min kollegas republikanska elefant på namnskylten log han brett, erbjöd oss sin hand och lovade oss inte bara sin utan även familjens fyra röster på Republikanerna, åtminstone i detta lokalval eftersom han hade lite svårt för Trumps beteende.
Eftersom vi nu var vänner berättade han frikostigt om sin flykt till USA från Bangladesh och hur han älskade friheten i USA - bortsett "those f*cking taxes". Efter ca tio minuter insåg han att han höll på att laga middag och var tvungen att ursäkta sig. Vi skakade återigen hand och skildes åt, alla av oss leende åt varsitt håll. Kollegan och jag log menande mot varandra och våra blickar sa samstämmigt: "Det var som fan..."
Återigen besannades något som alla gräsrötter på fältet redan känner till: Döm aldrig hunden efter håret. Den enligt väljardatan troliga supporten kan faktiskt vara motståndare. Och den troliga soffliggaren visade sig nu vara kvällens mest entusiastiska och dito mest minnesvärda supporter.
Om han nu gör som han sa att han skulle göra, det där kan man ju egentligen aldrig riktigt veta eller påverka. Vad vi däremot vet är att just ikväll uppvägde mötet med just denne väljare övriga bannor och social friktion med andra väljare tidigare under kvällen.
Det är hoppet om sådana möten som driver gräsrötter och fältråttor vidare. För Trissreklamen har ju faktiskt rätt: Plötsligt händer det! Och det gjorde det sannerligen ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar